Punktlista med ”ups and downs”

Snart har det gått en månad sedan jag skrev här. Upplever att dagarna går både fort och långsamt när man är hemma och föräldraledig. Det har hänt en del ”större grejer” sedan mitt förra inlägg och enklast är nog att bara göra en klassisk punktlista för att kort sammanfatta allt:

  1. Jag har sagt upp mig från mitt jobb av olika anledningar, och kommer att börja på mitt gamla jobb igen den 1 juni 2020.
  2. Min mjölkproduktion har minskat pga ångest och stress över punkt 1 och Stella äter nu även ersättning (NAN PRO 1) vid nästan varje måltid.
  3. Ellen har fått vattkoppor.
  4. Jag har äntligen gått ner 10 kg sedan förlossningen, men har ungefär 8-9 kg kvar till min målvikt. (Har inte gjort något speciellt mer än att gå promenader då och då.)
  5. Stella har skrattat för första gången! På Halloween den 31 oktober. Underbart ❤️
  6. Stella vaccinerades den 24 oktober och blev rejält knasig i magen efter det, vilket jag tror beror på vaccinet hon fick mot rotavirus (magsjuka). Detta gjorde att hon bajsade i princip hela tiden dygnet runt i nästan tre veckor vilket var väldigt kämpigt för både henne och oss.
  7. Niclas har fyllt år den 11 november! Han firades dubbelt på fars dag med paket och tårta som jag och Ellen gjorde 🎂

Avslutar denna lilla rapportering med en bild på mina juveler som kan åka i samma vagn nu.

Älskade bärsjal

Vet seriöst inte vad jag hade gjort utan min fantastiska bärsjal som jag fick i present (eller fick ärva) av min bästa Vilhelmina-vän Shiromi. Stella älskar den. Varje gång hon är övertrött somnar hon direkt när hon blir buren i den. När jag är ensam med barnen kan jag läsa saga och natta Ellen medan Stella sitter lugn och nöjd i sjalen. Den har verkligen räddat min vardag (mitt liv!) känns det som. Den absolut bästa presenten jag och Stella fått sedan hon föddes.

Det är så skönt och mysigt att bära henne nära och samtidigt ha händerna fria för annat. Det händer att jag bär henne i flera timmar medan hon sover… Varmt och gosigt blir det minsann. Och det känns väldigt ergonomiskt att bära i sjal. Ryggen mår finfint. Att lära sig knyta den gick faktiskt ganska fort! Finns väl en uppsjö av olika sätt att knyta men jag/vi är nöjda med den ”klassiska” knytningen. Finns ingen anledning att be fler hjärnceller att jobba just nu 😂 Annars är det toppen att kika på YouTube-klipp.


Bilden är från i fredags 27 september när jag gick till Öppna förskolan på Stefansgården för första gången med båda flickorna ❤️

”Ja hej, min fru håller på och föda!”

Igår kom dagen vi väntat och hoppats på i ganska precis en månad sedan vi postade brevet om vår speciella önskan till SOS Alarm. Dagen då vi skulle få lyssna på en del av ljudinspelningen från det samtal vi ringde kvällen då Stella föddes oplanerat hemma i vårt sovrum ❤️

Klockan 15.00 infann vi oss på centralen här i Falun. Vi blev varmt emottagna och visade till ett stort rum (typ konferensrum) med ett långt bord där en högtalare var placerad i mitten. Det var jag, Niclas, Stella och en representant från SOS Alarm samt en från Landstinget Dalarna. Vi är oerhört tacksamma att dessa människor tog sig tid för våran skull.

Den ljudinspelningen vi skulle få lyssna på var tyvärr inte lång (1 minut och 27 sekunder). Hela samtalet, alltså större delen av själva förlossningen och när Stella föds, fanns inte med eftersom SOS Alarms inspelning bröts när vi blev ihopkopplade med förlossningen. Och förlossningen spelar inte in sina samtal… Väldigt synd tycker vi – MEN det var ändå fantastiskt att få höra början på samtalet, hur Niclas lät och hur jag kämpade på med en krystvärk i bakgrunden. Wow. Nu fick vi verkligen bekräftat vilket jäkla superteam vi är tillsammans!!!

Jag minns verkligen inte att vi hade sådan sinnesnärvaro, att vi svarade så bra på instruktioner och hur lugna och samlade vi ändå var (eller lät). Fullkomligt fantastiskt. Tårarna sprutade när vi fick lyssna och vi kände nog båda att detta var den sista lilla pusselbiten vi behövde för att minnesbilden skulle falla på plats.

Alltså! Detta – att föda hemma – är det mest fantastiska jag någonsin upplevt! Skulle vilja göra det igen men samtidigt inte 😬

Vi fick med oss en avskrift på samtalet och det är verkligen guld värt för oss. Det ska Stella få när hon blir större. Tänk när mina döttrar är vuxna och jag får berätta för dem om hur det gick till när de kom till världen ❤️ Är det inte lite knäppt att jag redan längtar efter det?

Här är tidpunkterna för när samtalet inkom, medlyssningen, när ambulansen larmades och sedan var på plats samt vad klockan var när jag och Stella slutligen åkte med ambulansen upp till förlossningen. Älskar denna lapp som är lite darrhänt skriven av min emotionella make vid avlyssningen 🥰 Det är häftigt att få se tidpunkterna för då inser man verkligen hur fort allt gick! Stella föddes ynka sex minuter efter att Niclas ringde 112, och ambulansen var på plats bara fem minuter efter att de fått larmet. Och ändå hann de inte vara med vid själva förlossningen 😂

Kan inte förstå att förlossningen ägde rum för hela två månader sedan idag. Stella föddes den 20 juli, och idag är det den 20 september. Veckorna och månaderna bara flyger iväg…

Hon är en riktig gladis emellanåt:

Är barn meningen med livet?

Lite tankar kommer lastat mitt i natten.

Jag funderar ganska mycket över stort och smått, mestadels över livet. Just nu tänker jag mycket på barn eftersom jag lever mitt i ett småbarnskaos så det faller sig väl rätt naturligt. Genom åren har jag noterat att väldigt många säger att ”barn är meningen med livet” och att ”livet börjar när man får barn.”

Jag blir faktiskt provocerad av dessa påståenden, för jag håller inte med! Det är som om folk bara säger det för att det blivit en vana, kutym när ett barn kommit till världen. Vad menar de egentligen när de säger så?

Mitt liv hade faktiskt mening innan Ellen och Stella kom. Jag var lycklig då också, precis som jag är nu. Missförstå mig inte – jag älskar mina barn över allt annat och de är bland det bästa som hänt mig. De ger mitt liv en extra dimension och jag ångrar dem definitivt inte! Men jag är fortfarande Anna även om jag blivit mamma. Jag får inte glömma bort mig själv.

En dag blir mina döttrar vuxna och flyttar hemifrån och då måste jag ha en grund i vem JAG är. Det tror jag är jätteviktigt. Är det vanligt att föräldrar kanske hamnar i någon slags identitetskris när barnen är utflugna? Om det är så vill i alla fall inte jag hamna där.

Niclas är otroligt viktig för mig. Det är trots allt honom jag ska leva med resten av livet. Min man, min bästa vän, min partner, min livskamrat, min trygghet. Tanken är ju att vi ska hålla ihop tills vi dör! En svindlande tanke, för ett liv är långt.

Egentligen började mitt liv version 2.0 när jag träffade Niclas. Men när jag tänker tillbaka så var version 1.0 av mitt liv bra det också. Livet innan man och barn.

Den versionen var nämligen ett oskrivet blad med allt spännande framför sig. Tänk vad livet har att erbjuda ändå, och vad olika vägar det finns att ta. Oändliga möjligheter till självuppfyllelse. Jag kanske inte hade träffat Niclas, kanske inte någon alls, men förhoppningsvis hittat en annan passion i livet som jag älskat.

Wow. Tänk att älska ett intresse så mycket att man bara längtar till nästa dag när man får göra det igen! Skulle inte det kunna vara meningen med livet? Att få uppleva äkta kärlek till något eller någon?

Alltså inte nödvändigtvis att bli förälder som de allra flesta verkar tycka…

Tiden går så fort

Fullständigt obegripligt att det redan är 6 veckor sedan denna underbara lilla dam kom till världen.

Jag bearbetar fortfarande den mentala delen av förlossningen och börjar landa mer och mer i vad otroligt häftigt det var att få föda barn igen – och denna gången utan smärtlindring, hemma helt oplanerat samt utan några som helst fysiska men efteråt (vilket iofs gjort det svårt för mig att förstå vad jag varit med om).

Skulle jag inte vara fruktansvärt stolt och tacksam över min kropp vore jag ju inte riktigt klok. Så;

TACK för allt, Kroppen. You are amazing ❤️ På ditt CV finns bland annat att läsa:

  • 2 lättsamma och fullgångna graviditeter
  • 2 snabba, komplikationsfria förlossningar
  • 2 otroligt fina, friska och fantastiska barn
  • 2 omgångar med fungerande amning utan smärtor
  • Massor av genomförda lopp, samt En Svensk Klassiker

Med dessa meriter kan jag faktiskt leva med att jag är närsynt! 😂🤓