Första natten i huset

Efter två helger med x antal flyttlass (glömde räkna) bor vi nu äntligen i huset. Det gick fort och smidigt att flytta allt men att packa ner och upp tar så himla lång tid! Det känns i alla fall skönt att allt finns på plats. Nu är det ”bara” att ta saker lite när man orkar. Helt galet vad mycket prylar vi har. Är glad att vi flyttar från en lägenhet på 2rok till hus på 5rok.

Vilken känsla att få vakna upp i sitt eget hus! Andra morgonen här nu. Tyst och lugnt till skillnad från igår då en massa karlar stormade in i vårt sovrum vid halv nio. Jag var förberedd på detta, men inte min blivande man som blev väckt av sina kompisar och kidnappad på sin egen svensexa. Haha, bland det roligaste jag varit med om. Ett riktigt fint och knasigt minne från första morgonen i huset.

Bara 13 dagar kvar till bröllop nu. Nerverna börjar göra sig lite påminda. Men annars är jag förvånansvärt lugn mot vad jag trodde att jag skulle vara. Allt kommer bli så bra! Jag fokuserar på den sparkande lille krabaten i min mage i första hand och det är allra viktigast.

Solen skiner in i sovrummet denna underbara morgon!

Underbara kaos!

Nu har vi börjat flytta in i huset! Det blev några vändor med kartonger och möbler under lördagen och söndagen, men det återstår fortfarande en del saker. Sängen står till exempel kvar i lägenheten. Men vi fortsätter nu i veckan och förhoppningsvis sover vi första natten i huset på fredag 24 april! 😊

Jag bör ju inte lyfta tungt så min uppgift har varit att packa kartonger. Alltså, hur mycket glas och porslin har vi egentligen? Kopiösa mängder! Tog i alla fall en hel dag att slå in allt i papper. Hjälp vad tråkigt och tidsödande det är. Men det känns skönt att det är gjort! 

Det är fullt upp i mitt liv just nu. Jobb, bröllop, husflytt, bebis, kören och kompisar. Jag älskar det, men längtar samtidigt efter lite lugn och ro. Kotten är det allra viktigaste ändå. Vill sitta på min egen veranda NU med en kopp te och förbereda mig inför förlossningen ❤️

 Katterna är nog nyfikna på sitt ”syskon”, men de vet inte om det själva ännu!

En liten skatt

Ligger i sängen och kan inte somna om efter att ha varit uppe på toaletten. Är det nu kisseriet börjar tro? Klockan är strax efter 05.00.

Kotten bökar runt i magen mest hela tiden numera, oavsett tid på dygnet. Det är underligt att det liksom inte känns mer (gör ont) egentligen. Men han eller hon är ju ”bara” cirka 21 cm lång ännu och väger ungefär 665 gram. De onda sparkarna på revbenen kommer nog långt senare i graviditeten.

Min mage är inte särskilt stor. Många tycker om att kommentera just det, utan att veta vilken vecka jag är i. Finns många ”experter” där ute vill jag lova. Själv vet jag inte vad som är normalt för att vara i vecka 25 – om det ens existerar. Alla graviditeter är olika och jag älskar min som än så länge är helt fantastisk! Kotten verkar må bra (vilket är det viktigaste) och även jag mår hur bra som helst. Kan inte vara mer nöjd än såhär! Väger nu 5 kilo mer än min normalvikt. Jag följer kurvan enligt min barnmorska.

Nu är det mindre än en månad till bröllop. Stressen börjar smyga sig på, vi har nämligen mycket praktiskt kvar att fixa med. Men gifta blir vi i alla fall! Hindersprövningen är godkänd, vigselförrättare bokad och ringen är klar. En klänning har jag också. Resten löser sig! Vi längtar väldigt mycket tills dagen är här ❤️

Påsken i Vilhelmina var mysig men också över i ett nafs. Den sista dagen hittade vi en liten skatt i min mammas förråd hos min morbror: en full kartong med mina gamla bebiskläder. Den fick följa med till Falun. Så nu har vi nästan en komplett garderob till vår son eller dotter. En väldigt rosa sådan 😉 Men jag kommer faktiskt klä mitt barn i rosa oavsett kön, i alla fall när han eller hon är liten och ändå växer ur alla storlekar så fort.

  Nytvättade minikläder ❤️

Starka känslor

Vi njuter för fullt uppe i norr. Det här året blev det ingen fjälltur eftersom jag inte vill åka skoter just nu. Tänker inte riskera att någonting hemskt händer med Kotten i onödan. Men det duger fint att ”bara” vara i Vilhelmina faktiskt. Så lugnt och skönt. 

Påskägget och jag i vecka 24.

Jag märker att jag blivit lite mer känslosam. Eller, det är i och för sig svårt att jämföra. Har nog alltid haft nära till både tårar och skratt. Men igår blev jag så himla glad när min pappa (blivande morfar till Kotten) kunde se hur det sparkade i magen. Nästan så att tårarna började rinna på två sekunder. Det blir bara tydligare och tydligare för varje dag och nu börjar byxorna kännas trånga. Dags för gravidjeans snart!

Idag hälsade jag på min mamma. Hon fick också känna på magen men just då sov Kotten. Men det var mysigt ändå. Tänker mycket på om Kotten kommer att få träffa sin mormor och minnas henne. Hoppas verkligen det. Min mamma är nämligen väldigt sjuk och har förmodligen inte långt kvar i livet. Men jag vet att hon är glad och lycklig för min (och Niclas) skull. Hon skiner upp när jag pratar om hennes barnbarn, vårt hus som vi snart får flytta till… Och vårt bröllop! Vi gifter oss väldigt snart. Den 9 maj blir vi herr och fru ❤️

Påskledigt

Nu är vi i Vilhelmina hos min pappa. Så härligt med några dagars ledighet, det behövdes verkligen nu efter en kämpig och hektisk vecka på jobbet.

Resan med bil gick bra trots att den tog 7 timmar. Vi gjorde bara ett stopp för toalettbesök. Många blir förvånade när jag svarar att jag inte blivit mer kissnödig än normalt, vet inte om det hör till ovanligheterna vid min graviditetsvecka (24). Men det är väldigt skönt att än så länge slippa gå upp på nätterna. Kommer garanterat att få göra det sedan när magen blivit större.

I måndags var vi hos barnmorskan. Vi fick lyssna på Kottens hjärtljud och det låter verkligen som en galopperande häst som mina vänner beskrivit det som. Så häftigt! ❤️ 140 slag per minut, alltså inom normalintervallet.

Vi är nu inbokade på fyra föräldragruppsträffar i maj och juni. Längtar! Ska bli kul att träffa andra blivande förstagångsföräldrar och prata om allt möjligt.

Barnmorskan tipsade mig om att börja med järntabletter utöver mina vanliga graviditetsvitaminer varannan eller var tredje dag. Niclas har några över från Blodcentralen (vi är blodgivare båda två) som jag tänkte ta framöver. Började med första dosen idag. Nu gäller det bara att komma ihåg att ta nästa om tre dagar… Hur ställer man en sådan påminnelse på telefonen?

Kanonväder och mycket snö i Vilhelmina!