Träff med mormor

Nu är vi, jag och min familj (!), äntligen uppe i Vilhelmina. Resan gick kanonbra och första natten hos pappa/morfar likaså. Ellen sover fortfarande i sitt babynest vilket jag tror hon tycker känns tryggt, men dessvärre börjar hon bli lite för lång för det nu. Med stora rejäla kliv gick det fort från blöjstorleken 2 och storlek 50 till nuvarande 3 och 56. Hon har gått upp i vikt rejält under de senaste veckorna och följer nu ”medelkurvan” på viktdiagrammet istället för den undre. Häftigt! Det går så fort nu. Hann liksom aldrig med. På lördag blir hon 3 månader, vikten ligger på cirka 5,3 kg och hon är nog runt 58 cm lång.

Ellen träffade sin mormor för första gången i fredags, den 16 oktober. Det var ett magiskt ögonblick. Min mamma är så sjuk och har svårt att uttrycka sig. Men när hon såg sitt barnbarn sprack hon upp i världens leende. Kommer minnas det så länge jag lever!

 
3 generationer.

Vi var till simhallen en sväng samma dag och badade med Ellen för första gången. Jag var jättenervös innan, men det gick så bra! Vi var där med våra kompisar som hjälpte till och stöttade. Så skönt. Ellen älskade att vara i vattnet så vi ska dit igen på fredag 😉

Igår, 18 oktober, satt Ellen och sträckte upp händerna i babysittern. Då började jag fjanta mig, härmade henne med en ”händerna upp i luften”-dans samtidigt som jag sjöng ”put your hands up in the air”. Till svar fick jag det ljuvligaste bebisskrattet jag någonsin hört ❤️ I hennes morfars kök, i min gamla babysitter. Underbart!

Idag ska Ellen träffa sin gammelmorbror!

Förlossningsprestige?

För några dagar sedan var jag på efterkontroll hos min barnmorska. Det är en hälsoundersökning, både fysiskt och psykiskt, som normalt görs 6-8 veckor efter förlossningen. (I mitt fall blev det 10 veckor och 3 dagar efter och jag vet inte riktigt varför, men då jag mått prima ifrågasatte jag inte det.) Den fysiska delen består i en gynekologisk kontroll samt mätning av vikt, blodtryck och blodvärde. Allt såg bra ut på mig och jag gick igenom ”besiktningen” 😉 Jag har några graviditetskilon kvar men det är så lite så jag känner absolut ingen stress över att bli av med dem. När Ellen är 6 månader gammal kan jag börja träna hårt igen, men nu får jag nöja mig med långa promenader och knipövningar. Helt okej! Man ska tänka att kroppen även behöver 9 månader att återhämta sig efter en graviditet.

Den psykiska undersökningen bestod i att vi gick igenom min journal och pratade om min förlossningsupplevelse. Jag anser själv att jag hade en riktig drömförlossning. Allt gick ju bra! Är så lycklig över det. Som bekant gick det även snabbt vilket min barnmorska också poängterade eftersom det är ganska ovanligt som förstföderska. ”Är du stolt över din förlossning?” frågade hon mig, och verkade syfta på att jag födde Ellen på under 4 timmar. ”Ja, självklart” svarade jag. Varför skulle jag inte vara det? Hur lång tid det tog har ju ingen betydelse. Kejsarsnitt hade inte varit något problem heller för mig (mentalt alltså, jag vet att det gör ont i såret efteråt). Det verkar vara så himla mycket tävlan i det här med att föda barn. Herregud. De som får kämpa i flera dygn måste ju också vara stolta. Resultatet är ju viktigare än allt annat. Men jag märker att folk lätt blir provocerade när jag berättar hur enkelt jag tyckte att det var. En snabb och komplikationsfri förlossning. Det önskar jag alla som ska föda barn!

En bra vaginal förlossning går inte att träna sig till på fysisk väg (förutom att kanske göra massor av knipövningar vilket jag gjorde). Det blir ju som det blir. Kroppen bestämmer. Vad man istället kan träna på är den mentala inställningen: ”Det här fixar jag!” och ”Jag är inte rädd!”

Alla förlossningar är olika. Vissa enkla och vissa väldigt, väldigt jobbiga både fysiskt och mentalt. Man ska inte jämföra sig med andra. Men har man fått en negativ upplevelse av att föda barn och mår dåligt av det måste man få hjälp att bearbeta de känslor man har. Det är jätteviktigt för att kunna komma in och trivas i sitt nya liv som mamma. För det är väldigt omtumlande bara det!

 Mitt lilla knyte blir 11 veckor gammal imorgon ❤️ Nu väger hon 4895 gram och mäter 56,5 cm så visserligen är hon inte så liten längre. Tänk att hon nästan är en decimeter längre nu! Hon var 47 cm lång när hon föddes. Jisses… Tiden går!