Första sjukhusvistelsen

Hjälp vad dagarna springer iväg. Vad har hänt sen sist då? Ungefär hur mycket som helst!

Om en vecka blir Ellen 4 månader gammal. Helt galet. Idag har jag suttit och tittat igenom både filmer och bilder från förlossningen. Det känns verkligen som en evighet sedan men att Ellen växer och utvecklas går i ett rasande tempo.

Niclas första Fars dag var toppen. Vi åkte till Borlänge på en liten shoppingtripp. Tittade bland annat på kök på IKEA eftersom vi ska göra om vårat nästa år (är det tänkt, men det kan dröja också). Till mig hittade jag en ny vinterjacka och två par byxor. Dottern var så lugn och snäll hela dagen. När vi kom hem på kvällen satte jag mig i soffan och ammade henne. Märkte att hon var på bra humör efter att hon ätit färdigt, så jag höll upp henne framför Niclas. Då skrattade hon! Jättemycket, högt och länge! Underbaraste unge! Åh vad våra hjärtan smälte. Obeskrivligt. Vilken underbar Fars dags-present.

En annan gullig grej hon börjat göra är pruppljud. Hennes läppar vibrerar så mycket att hon blåser bubblor samtidigt. Det är så jäkla sött.

Jag och Ellen har nu börjat på babymassage på torsdagar. Det är fyra tillfällen totalt. Hon verkar tycka om det och efter första gången sov hon väldigt bra på natten. Hennes mage är faktiskt mycket bättre nu och vi har slutat med Minifom-dropparna (mot kolik) eftersom flaskan tog slut. Magontet verkar ha växt bort nu, så skönt. Både för henne och oss!

Fredagen den 13:e brukar ju skrockfullt vara en otursdag. Så blev det för oss nu senast (fredag 13 november). Jag och Niclas åt middag på restaurang för att fira hans födelsedag i efterskott och Ellen var hos sina farföräldrar undertiden. Vi hämtade henne vid 20-tiden och jag ammade henne mitt under Idol-myset. Helt plötsligt hostar hon till rejält och jag lyfter upp henne från bröstet. PANG! Så börjar det forsa kräk ur hennes lilla mun. Det var inte lite som kom kan jag säga. Både jag och Niclas blev helt chockade och handlingsförlamade. Men tillslut fick jag av hennes (och mina) nerspydda kläder medan Niclas sprang ner med överdraget till soffan i tvättstugan. När Ellen ligger på skötbordet och precis ska få ny blöja kommer ännu mera kräk. Här börjar jag smått få panik och funderar vad som kan vara fel. Beordrar Niclas att tappa upp ett bad åt henne. Normalt sett tycker hon om att bada men inte nu. Gråter och ser blek ut. Hon får på sig en pyjamas. Tre sekunder efter spyr hon igen. Galla den här gången. Och igen. Min älskade lilla tjej! Niclas ringer 1177 och frågar vad vi ska göra. Hennes allmäntillstånd är som vanligt men hon ser lite trött ut på ögonen. Får rådet att försöka amma henne på nytt. Men maten kommer upp lika fort igen.

Då ville jag inte ta några risker med uttorkning och annat tråkigt så vi beslutar att åka upp till akuten med henne. Vi kom dit vid 22-tiden och varvat med lite provtagningar och väntan träffar vi en läkare vid 2-tiden som inte kunde ge oss några svar eftersom allt verkade vara bra med Ellen. Ingen feber, ingen infektion eller tecken på uttorkning. Kommer kanske aldrig få svar på varför hon kräktes så mycket, men jag vet att det går magsjuka nu. Antingen har hon fått i sig någon ond bacill från Öppna förskolan eller så reagerar hon på den ersättning hon fick hos barnvakterna under kvällen (trots att hon ätit den förut). Vi ska prova lite ersättning snart igen för att se hur det går för hennes mage och eventuellt kunna utesluta det alternativet.

Hon repade sig fort och fick behålla maten när jag ammade henne vid 00.30-tiden.

Det var Ellens första vistelse på sjukhus. 16 veckor gammal!

  

100 dagar gammal!

Igår (den 1 november) blev Ellen 100 dagar gammal. Nu är det mycket som har hänt med hennes utveckling. Tyckte att det stod lite still ett tag!

Vi har börjat komma in i lite sovrutiner. Går och lägger oss vid 21-22 då hon får sista målet mat för dagen. Sedan blir hon hungrig vid kl 2 och kl 5 men halvsover när hon äter och somnar lätt om igen. Vid kl 7 vaknar hon ”på riktigt” och är riktigt sprallig (till sina föräldrars förtret ibland). Då avfyrar hon många leenden när man tittar på henne vilket är alldeles underbart. Vår lilla dam har riktigt bra morgonhumör!

Övriga saker som är ”nya” med vår dotter: hon skriker/gråter annorlunda. Från att ha varit riktigt ledsen är hon bara lite kinkig nu och använder ett annat ljud för det. Hennes magont verkar ha gått över men vi fortsätter med Minifom-dropparna tills flaskan är slut.

Hon hittade sina händer tidigt men nu har hon även börjat greppa sina fötter. Blir kul den dagen hon böjer upp benen till ansiktet (bebisar är ju så sjukt viga) och tittar fascinerat på dem. Igår gjorde vi både fot- och handavtryck i gips.

Tre gånger har jag hört henne skratta nu! Underbaraste lätet någonsin. Skratten kommer väldigt glest nu men vi vet ju att det kommer allt oftare inom en snar framtid. Längtar dit.

Jag har provat duscha med henne nu. Bra övning inför simhallsbesök framöver. Det gick jättebra! Trots att det är lite klurigt att hålla i henne ibland.

Hon kan lyfta sitt huvud nu men det är fortfarande inte populärt att ligga på mage…

I tisdags 27/10 fick hon sin första dos vaccin och det gick hur bra som helst. Hon grät lite när det sved till men det gick över fort. Feber slapp hon också senare på kvällen, så skönt.

Hon har i princip fördubblat sin födelsevikt. Nu väger hon 5515 gram och är 60 cm lång! Känns helt overkligt att hon blivit så mycket större.

Hennes naglar växer superfort och vi måste klippa dem med jämna mellanrum. Det är någonting som verkligen tagit fart under de senaste veckorna. Hon klöser faktiskt mest på oss och nyper ibland till rejält, särskilt i min dubbelhaka! Aj, aj!

I överlag är hon en nöjdare bebis nu jämfört med en månad sedan när det mesta var fel. Hon är mycket enklare att lägga ifrån sig en stund i babygymmet eller babysittern. Det är till väldigt mycket hjälp när man vill hinna äta lunch!

Hur är det med mig som mamma då? Jo jag mår väldigt bra faktiskt. Trots sämre med sömn än innan graviditet och bebisliv känner jag mig för det mesta pigg om dagarna. Nu har hormonerna i kroppen börjat försvinna och det märker jag genast på min hy. Före graviditeten hade jag lite problem med acne men när Ellen låg i magen hade jag inte en endaste finne. Brukar normalt sett vara tvärtom. Men nu är alltså problemhyn tillbaka, suck.

Jag längtar efter att kunna träna lite hårdare och svettas ordentligt. När Ellen är 6 månader gammal kan jag börja springa/jogga igen. Jag har ungefär 7-8 kilo som jag vill gå ner i vikt och det kommer absolut få ta sin tid. Jag ska inte stressa eller banta för det kan förstöra amningen. Måste erkänna att jag är mer sugen på sött nu än jag var under graviditeten…

På söndag är det Fars dag och det blir Niclas första! ❤️

  Så gulligt när håret där bak nöts så mycket i den här åldern 😍