Andra tanden

Jahapp, Ellens andra tand kikade fram ganska snabbt efter den första. Mer ont och mer dåligt humör. Det är bara att kämpa på, de små risgrynen ska ju upp någon gång! Men nu börjar det tack och lov att lugna ner sig lite. Fast så ska man ju egentligen inte säga för då brakar helvetet lös vilken sekund som helst 😂

Ellen fick sin andra omgång med vaccin igår (hon blir ju 6 månader på söndag, fatta, ett halvt år gammal!) och det gick kanonbra. Hon grät i typ två sekunder och sedan var hon glad igen. Ingen feber och inga tecken på att hon hade ont senare på kvällen. Så himla skönt. De vägde och mätte henne också. Precis som jag trodde väger hon nu över 8 kilo! 8010 gram närmare bestämt. Vår gosiga lilla klump. Hon växer tydligen bara på bredden för längden var densamma som sist, 63,5 cm. Inte konstigt att hon fortfarande kan ha rymliga kläder i storlek 62.

(Jag är SÅ glad och tacksam över att amningen har fungerat så himla bra och att jag verkar ha mycket mjölk att erbjuda. Hon ökar ju ordentligt i vikt varje månad. Det är så himla smidigt att ha med sig maten var jag än går. Kommer nog försöka amma så länge Ellen vill och jag orkar. Jag tror att det är det absolut bästa skyddet hon kan få mot sjukdomar och infektioner såhär nu i början.)

Jag trodde ju för typ 1,5 månad sedan att hon skulle vända på sig snart. Men det verkar dröja! Just nu är det mest intressant att ligga på rygg och äta på fötterna eller sitta upp och leka. Dottern visar verkligen inget intresse i att rulla runt trots att vi försöker uppmuntra henne genom att locka med roliga leksaker (körde även igång Babblarna på Ipaden en gång, men nej…). Jag låter henne ofta ligga helt naken på en filt på golvet för att det ska vara enklare för henne. Aja, det kommer väl förhoppningsvis. Vissa barn är sena och andra tidiga med olika saker.

Ellen har varit tidig med: att gråta tårar, att le, att skratta, att sitta, att kunna stå och hålla upp hela sin egna tyngd, att greppa medvetet efter saker, att få tänder.

Ellen har varit sen med: att vända sig från rygg till mage eller tvärtom. Hon har visserligen vänt sig från sidan till magen i sängen flera gånger men jag räknar inte det eftersom hon ”fått hjälp” av oss halva biten då vi alltid lägger henne på sidan när hon ska sova. Hon somnar bäst i det läget. Vid några tillfällen har jag alltså vaknat på natten av att hon jollrar och pratar med sina gosedjur i sängen liggandes på mage. Så hon KAN ju. Jag tror bara inte att hon har någon lust.

Ellen har varit ”normal” i sin motoriska utveckling när det gäller att lyfta på huvudet. Det gjorde hon när hon var exakt 11 veckor gammal. Men hon hade styrka i sin nacke redan vid födseln.

Annars är det just nu mycket fokus på mat och sömn. Jag helammar fortfarande men vi försöker införa vanlig mat i långsam takt. Varje dag får hon smaka på någonting som vi äter. Små smaksensationer kallas det, som hon får smaka på från fingret. Vi har även börjat ge henne små smakportioner gröt och välling. Banan och morötter har hon också fått smaka. Allt går ner men det är under stor skepticism 😉 Himla kul att se hennes ansiktsuttryck! 

Jag ammar henne sju gånger per dygn. Det låter kanske mycket men på natten använder jag mest amningen som närhet och tröst. Hon vaknar nämligen två gånger per natt, samma tid varje gång. Då får hon äta. Jag har försökt att erbjuda enbart napp men det duger inte. Eftersom hon är 6 månader snart ska hon inte behöva äta nattetid egentligen. Längtar till den natten då hon sover 8 timmar i ett svep. Men jag tror verkligen inte att det händer inom den närmaste framtiden. 

Hur som helst tycker jag att det fungerar bra att kliva upp vid 00.30 och 04.30 för att amma så länge hon somnar om på en gång efter amning. Ibland har hon varit supersvår att ”söva om” och det är ju ganska påfrestande. Då får hon ligga bredvid mig i dubbelsängen när hon verkar behöva närhet. Men jag tänker att detta bara är en liten period i livet som vi måste ta oss igenom. Vi ville ju ha barn. Vi förstod och visste att det kunde bli kämpigt. Men alldeles fantastiskt och underbart också, vilket det är. Det kommer inte alltid vara såhär jobbigt på nätterna. Hon växer ju! Finns nog ingen tonåring, inte många i alla fall, som vaknar två gånger per natt och behöver tröst av föräldrarna 😁

Det är ju en härlig vinter nu och vi har hunnit med lite utomhusaktiviteter. Ellen har fått prova sin pulka som hon fick i julklapp och hon har även fått följa med mig och Niclas ut i skidspåret. Det gick jättebra alltihopa och särskilt mamman tyckte att det var skönt att få röra på sig lite mer igen!

  

  

Första tanden

Nu var det längesedan jag skrev här. Det är svårt att hitta tiden! Dagarna passerar i ett rasande tempo, det är nästan otäckt. Men jag ska försöka komma på vad som har hänt med Ellen sen sist.

Förutom att hon upplevt sin första julafton och nyår har en liten tand tittat fram i underkäken. Där fick vi svaret på varför hon varit så ledsen innan jul. Jag försöker känna i hennes mun varje dag efter tänder men det är verkligen svårt att kunna upptäcka dem med fingrarna precis när tandsprickningen ”sätter igång” – man måste nästan titta om man ser något litet vitt som tittar fram. Vilket inte är det enklaste när en liten nyfiken tunga vill känna på precis allt… Det kan ju verkligen skilja från barn till barn när tänderna kommer. Ellen var alltså precis 5 månader när hon fick sin första.

  
Vi var på BVC den 21 december och då vägde lillpluppan 7275 gram och mätte 63,5 cm. Kort och kompakt som sagt! Hennes lår är ljuvliga! ❤️

Från och med natten till den 12 december sover hon i egen säng. Jag märkte att det inte längre räckte att liggamma henne från bara ett bröst när vi sov tillsammans, så jag var ändå tvungen att kliva upp och amma henne från båda så hon skulle hålla sig mätt under längre tid. Hon vaknade nämligen varje timme och ville äta och det är ju ohållbart för samtliga familjemedlemmar. Jag var så orolig för hur det skulle gå att lägga ner henne i sin säng efter att hon ätit, om hon skulle vakna för mycket och vara svår att söva igen. Men det har gått över förväntan måste jag säga! Vi har lyckats styra hennes dygnsrytm nu så hon somnar senast 20.30 och vaknar runt 7 på morgonen.

Jag skrev i förra inlägget att hon börjat visa tendenser till att vända sig från mage till rygg (och tvärtom), men än har det faktiskt inte hänt något. Det verkar ta tid, och det får det göra också! Vi stressar henne inte utan uppmuntrar det hon tycker om. Att sitta är en riktig hit och hon kan faktiskt sitta själv ganska länge – men under uppsikt givetvis. Ibland tippar hon åt något håll och det har hänt en gång att hon kastat sig bakåt, men det var i sängen tack och lov. Vet ju att det kommer en dag när hon slår sig. Svårt att undvika helt.

En annan grej hon gillar nu är att stå. Hon är så stark i benen och håller upp sig själv! Det var faktiskt hennes morfar som upptäckte det under julhelgen. Hon älskar att ”komma upp” och se sig omkring. Man ser på hennes ansiktsuttryck hur glad och stolt hon blir som klarar av det. Nästan så man funderar om hon snart drar upp sig själv. Men det får gärna dröja. Vi måste hinna barnsäkra huset ordentligt först…

Senast hon badade märkte jag att hon tittade fascinerat på termometern som flöt omkring. Den ser ut som en fisk, och hon försökte få tag i den hela tiden. Dags att införa badleksaker nu. Kul att hon fick en badanka i julklapp 😉

Hon pratar mycket nu. Det är hur gulligt som helst! Favoritorden är ”geh” och ”ejj”. Mest pratar hon på morgonen men också när hon ammat. Ibland när hon är glad och exhalterad ger hon ifrån sig små pipiga ljud, nästan som skratt fast hon pratar liksom. Svårt att förklara. Urgulligt.

Igår tog de sista D-dropparna slut så idag fick vi öppna en ny flaska. De räcker alltså i ganska precis 5 månader. (Detta var en liten parentes och en ”note to self”.)

Ellen har fått smaka på lite mat nu! Mosad potatis utblandat med bröstmjölk, mango- och päronpuré, päron, banan och yoghurt-mos och persikopuré. Ingenting var väl egentligen någon höjdare men hon åt i alla fall lite av allt. Det är ju först när hon är 6 månader gammal som mat blir mer viktigt att införa.

Tänkte avsluta detta inlägg med att tacka skaparna till Babblarna. De färgglada figurerna har räddat många jobbiga kvällar då dottern varit otröstlig. Fungerar även superbra som distraktion vid nagelklippning. Jag tänkte många gånger för mig själv när jag var gravid att jag inte skulle bli en mamma som låter sitt barn titta på TV/tecknat, men det var innan jag fick en bebis som kräver ständig underhållning. Man är inte mer än människa och nu gör jag mycket ”olagligt” och ”fel” bara för att kunna överleva känns det som. Och det är helt okej att släppa kraven på sig själv. Min unge har det trots allt väldigt bra. När hon är ledsen brukar jag tänka att hennes behov (när hon fått sova, har mat i magen, blöjan är bytt och hon inte är sjuk eller har ont) egentligen bara är i-landsproblem. Det finns ju barn ute i världen som har det dåligt på riktigt. Tror inte att Ellen skadas av lite YouTube korta stunder.