Första tanden

Nu var det längesedan jag skrev här. Det är svårt att hitta tiden! Dagarna passerar i ett rasande tempo, det är nästan otäckt. Men jag ska försöka komma på vad som har hänt med Ellen sen sist.

Förutom att hon upplevt sin första julafton och nyår har en liten tand tittat fram i underkäken. Där fick vi svaret på varför hon varit så ledsen innan jul. Jag försöker känna i hennes mun varje dag efter tänder men det är verkligen svårt att kunna upptäcka dem med fingrarna precis när tandsprickningen ”sätter igång” – man måste nästan titta om man ser något litet vitt som tittar fram. Vilket inte är det enklaste när en liten nyfiken tunga vill känna på precis allt… Det kan ju verkligen skilja från barn till barn när tänderna kommer. Ellen var alltså precis 5 månader när hon fick sin första.

  
Vi var på BVC den 21 december och då vägde lillpluppan 7275 gram och mätte 63,5 cm. Kort och kompakt som sagt! Hennes lår är ljuvliga! ❤️

Från och med natten till den 12 december sover hon i egen säng. Jag märkte att det inte längre räckte att liggamma henne från bara ett bröst när vi sov tillsammans, så jag var ändå tvungen att kliva upp och amma henne från båda så hon skulle hålla sig mätt under längre tid. Hon vaknade nämligen varje timme och ville äta och det är ju ohållbart för samtliga familjemedlemmar. Jag var så orolig för hur det skulle gå att lägga ner henne i sin säng efter att hon ätit, om hon skulle vakna för mycket och vara svår att söva igen. Men det har gått över förväntan måste jag säga! Vi har lyckats styra hennes dygnsrytm nu så hon somnar senast 20.30 och vaknar runt 7 på morgonen.

Jag skrev i förra inlägget att hon börjat visa tendenser till att vända sig från mage till rygg (och tvärtom), men än har det faktiskt inte hänt något. Det verkar ta tid, och det får det göra också! Vi stressar henne inte utan uppmuntrar det hon tycker om. Att sitta är en riktig hit och hon kan faktiskt sitta själv ganska länge – men under uppsikt givetvis. Ibland tippar hon åt något håll och det har hänt en gång att hon kastat sig bakåt, men det var i sängen tack och lov. Vet ju att det kommer en dag när hon slår sig. Svårt att undvika helt.

En annan grej hon gillar nu är att stå. Hon är så stark i benen och håller upp sig själv! Det var faktiskt hennes morfar som upptäckte det under julhelgen. Hon älskar att ”komma upp” och se sig omkring. Man ser på hennes ansiktsuttryck hur glad och stolt hon blir som klarar av det. Nästan så man funderar om hon snart drar upp sig själv. Men det får gärna dröja. Vi måste hinna barnsäkra huset ordentligt först…

Senast hon badade märkte jag att hon tittade fascinerat på termometern som flöt omkring. Den ser ut som en fisk, och hon försökte få tag i den hela tiden. Dags att införa badleksaker nu. Kul att hon fick en badanka i julklapp 😉

Hon pratar mycket nu. Det är hur gulligt som helst! Favoritorden är ”geh” och ”ejj”. Mest pratar hon på morgonen men också när hon ammat. Ibland när hon är glad och exhalterad ger hon ifrån sig små pipiga ljud, nästan som skratt fast hon pratar liksom. Svårt att förklara. Urgulligt.

Igår tog de sista D-dropparna slut så idag fick vi öppna en ny flaska. De räcker alltså i ganska precis 5 månader. (Detta var en liten parentes och en ”note to self”.)

Ellen har fått smaka på lite mat nu! Mosad potatis utblandat med bröstmjölk, mango- och päronpuré, päron, banan och yoghurt-mos och persikopuré. Ingenting var väl egentligen någon höjdare men hon åt i alla fall lite av allt. Det är ju först när hon är 6 månader gammal som mat blir mer viktigt att införa.

Tänkte avsluta detta inlägg med att tacka skaparna till Babblarna. De färgglada figurerna har räddat många jobbiga kvällar då dottern varit otröstlig. Fungerar även superbra som distraktion vid nagelklippning. Jag tänkte många gånger för mig själv när jag var gravid att jag inte skulle bli en mamma som låter sitt barn titta på TV/tecknat, men det var innan jag fick en bebis som kräver ständig underhållning. Man är inte mer än människa och nu gör jag mycket ”olagligt” och ”fel” bara för att kunna överleva känns det som. Och det är helt okej att släppa kraven på sig själv. Min unge har det trots allt väldigt bra. När hon är ledsen brukar jag tänka att hennes behov (när hon fått sova, har mat i magen, blöjan är bytt och hon inte är sjuk eller har ont) egentligen bara är i-landsproblem. Det finns ju barn ute i världen som har det dåligt på riktigt. Tror inte att Ellen skadas av lite YouTube korta stunder.

  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s