Sjuk mamma och stor bebis

Nu är det dags för ett nytt inlägg här! Jag skriver små dagboksanteckningar nästan varje dag i min ”gravidapp” som nu blivit en app om Ellens utveckling istället. Det är skönt att skriva lite då och då för annars skulle jag inte komma ihåg någonting. Dagarna bara rusar iväg… Och det är svårt att hitta tid för mig själv och allt jag vill göra då jag är mycket ensam med Ellen när Niclas jobbar skift. Nåja. Mina intressen kan jag ta upp senare i livet – nu är det Ellen som är det viktigaste.

Tänkte dock börja prata lite om mig själv och hur jag mått på sistone. Inte vidare bra alls faktiskt, varken fysiskt eller psykiskt! Samma dag som Ellen fyllde 7 månader gammal fick jag en släng av den värsta influensan någonsin. Pang bom sa det och jag hade hög feber (mellan 40-41 grader) i 6 dygn. Det är personligt rekord. Tror aldrig jag haft feber så länge under min livstid! Faktum är att jag typ aldrig har feber och influensa vet jag inte om jag drabbats av förut. Livet med barn alltså. Man blir lätt sjuk. Tror inte att jag och Ellen hade samma virus och tur var väl det. Nu vet jag vad VABruari innebär!

Jag hade i alla fall extremt ont i kroppen och i halsen och det kändes som om det aldrig skulle gå över. Detta tog enormt på mitt psyke. Jag grät och kände mig otillräcklig som mamma. Fick inte i mig någon mat och blev alldeles orkeslös. Niclas skulle dessutom bort just den helgen (för att åka Öppet Spår) som jag mådde som sämst och timingen kunde inte ha varit sämre. Tack och lov fick jag hjälp av min svärfar som hjälpte mig några timmar så jag kunde vila.

Nu mår jag mycket bättre men är fortfarande inte helt hundra. Jag ska dock nämna någonting positivt som kommit ur detta elände och det är att Niclas tog Ellen själv några nätter medan jag fick sova ut i gästrummet. Det var en liten prövning eftersom jag alltid ammat henne 1-2 gånger under natten och nu skulle vi se om hon klarade sig utan att äta på natten. Vid 6 månaders ålder behöver bebisar i regel ingen mat nattetid men många mammor erbjuder bröstet ändå för att trösta (även jag). Det var alltså ett perfekt tillfälle att testa när jag inte var närvarande. Och det gick alldeles strålande! Nu ammar jag inte längre nattetid och när Ellen vaknar är det bara nappen som behövs. Det har gjort underverk för hela familjens sömnkonto. Tack älskade make för att du ställde upp dessa nätter. Guld värt att få sova lite bättre!

Över till Ellens utveckling och vad som hänt sen sist:

– Hon har börjat ”dirigera” jättemycket med händerna. Jag har ingen aning om varför hon gör så, aldrig sett någon annan bebis göra samma sak. Det är ett evigt viftande och snurrande med dessa små händer dagarna i ända, förutom när hon håller i någonting. Visst ser det roligt ut men nu har jag börjat fundera om allt verkligen är som det ska. Hmm…

– Den 21 februari reste hon sig i barnvagnen när hon tog tag i handtaget! Annars har hon inte lyckats dra sig upp mot någonting annat men hon står själv med stöd ifall man hjälper henne först.

  
– Nu har hon vänt sig från mage till rygg också (22 februari). Himla skönt! Det har bidragit till en lite nöjdare och gladare bebis. Nu kan hon utan problem rulla runt på golvet.

– Hon kan använda pekfingergreppet nu och det är nog bland det gulligaste jag sett. Vi brukar ge henne smörgåsrån i små bitar och då håller hon i dem mellan tummen och pekfingret. Niclas gapade mot henne på skoj en dag när hon höll i ett litet rån och då sträckte hon det mot honom för att mata! Fascinerande att hon förstått vad det innebär med att mata och bli matad.

– Vi har låtit Ellen använda potta i några veckor nu med gott resultat! Det var mycket enklare än vad jag trodde och det är så SKÖNT att slippa bajsblöjor. Jag har lärt mig att se hennes tecken när något är på gång men vi kör även mycket rutinpottning (till exempel efter mat, efter sömn och under lek).

– Mat har plötsligt blivit jättekul och spännande. Från totalt ointresse sitter hon och gapar så fort hon ser att man plockar fram skeden. En enorm skillnad. Jätteroligt! Favoriterna är laxgryta, morot- och potatispuré samt gröten på morgonen. Hon äter frukost, lunch och mellanmål med ”vanlig” mat. Jag ammar efter frukostgröten och till middag. Det går ungefär 12 timmar mellan amningarna och det känns jättebra. Jag vill amma längre men inte på heltid. Det gör mig så begränsad och dessutom rekommenderas amning fram till 6 månaders ålder – sedan gör man vad som känns bäst. Om jag och Ellen vill och orkar så ammar vi nog några månader till.

– Vi har infört en ny kvällsrutin: tandborstning. Det tycker hon om!

– Hon pratar väldigt mycket nu och gör ett läte som låter precis som ett ”Hej!” men det kommer även en del ”dada” och man ser hur hon övar mycket på läppmimiken.

– Att bada i badkar är bland det bästa hon vet. Nu när hon kan sitta stadigt helt själv är det extra kul att plaska. Häromkvällen tappade hon dock balansen och dök under ytan med ögonen öppna. Men hon kom upp igen helt obrydd. Vi missade en plats på babysim men det fungerar ju minst lika bra hemma tydligen (eller på simhallen dit vi åker ibland).

– Hon har lärt sig att klappa händerna! Det är nog dels Öppna Förskolans förtjänst. Men jag gör mycket klappramsor hemma också. Inte en livsviktig sak att kunna i hennes ålder, men lite kul ändå. Särskilt när hon ser så stolt och glad ut.

– Den 13 mars bytte vi till sittdelen på barnvagnen. Lilla tjejen börjar bli stor nu ❤️