Blodomloppet 2016

Jag måste ju berätta hur det gick på Blodomloppet, som var mitt stora mål med vårens löpträning!

Den 30 maj sprang jag Blodomloppet 10 km i Borlänge tillsammans med min vän Maria (som också blev mamma för första gången förra året). Hon hade aldrig sprungit en mil tidigare i sitt liv men var inte särskilt nervös över utmaningen. Bara allmänt lugn och cool 😉 Och det skulle visa sig gå hur bra som helst! Förutsättningarna var de bästa: vi var på gott humör, vädret var fint och vi hade härligt sällskap av varandra. Vi joggade hela vägen utan att stanna och kom i mål på tiden 1.12.52. Jag är så stolt över oss båda men särskilt över Marias prestation ❤ Riktigt kul var det!

 

 

Själv är jag otroligt glad över att vi delade den här upplevelsen tillsammans. Det är inte så ”bara” att komma tillbaka till formen efter både förlossning och amning. Man får ge det tid helt enkelt, alla är vi olika. Jag hade turen att kunna bygga upp min kondition ganska snabbt igen men jag har alltid haft en hyfsad grundkondition. Värre är det med styrkan och som jag tidigare bloggat om fick jag ju problem med foten som gjorde ont i 2 veckors tid och även ryggen tog lite stryk. Men nu försöker jag ta mig tid att åtminstone bygga upp styrmusklerna i fötterna genom att stå på en balansplatta någon stund då och då. Inte lätt att hitta tiden med en liten småtting hemma, men ibland blir det en lucka eller två.

Jag hade ju min GPS-klocka med tillhörande pulsband under loppet och efteråt kunde jag se på pulszonerna att jag verkligen hade mer att ge då jag inte ens var i närheten av min maxpuls. Det får bli en annan gång! Vore kul att köra sitt eget race och förhoppningsvis med ett officiellt resultat på milen under timmen 🙂 Hmm, håller jag på att bli en person som jagar tider?

 
👆 Min puls under Blodomloppet…

 
👆 …jämfört med min puls under ett träningspass då jag sprang milen på 59.30! (Röd zon är min maxpuls-zon då jag ligger mellan 180-190 slag per minut.)

Nu i augusti ska jag och Niclas springa VasaStafetten med några kompisar. Det ska bli jättekul! Jag kommer förmodligen att springa 14,3 km som är andra sträckan. Så nu har jag ett nytt träningsmål, perfekt!

47 veckor gammal

Hej och hå vad mycket som hänt på en månad! Nu drar vår lillpluppa upp sig mot möbler och väggar och går runt med stöd i hela huset. Dessutom kryper hon i ett rasande tempo. Gäller att ha ständig uppsikt numera och kolla så att grindarna för trapporna verkligen är nere. Gåstolen har hon tröttnat på och blir faktiskt förbannad om vi försöker sätta ner henne i den.

Amningen är nu ett minne blott. Mjölken tog slut! Eller kanske inte riktigt slut, men den rann inte till lika mycket/bra som förut ju mer mat vi introducerade och eftersom Ellen älskar vanlig mat blev det naturligt för oss båda att sluta. Känns ändå lite vemodigt och ledsamt för mig. Jag har verkligen tyckt om att amma och planen var att amma i ett år från början. Istället blev det 10 månader. Jahapp, nu behöver hon inte mig längre på det sättet. Men det känns ändå bra. Nu kan jag vara lite mer fri och full fokus blir det nu istället på att vara en sådan bra mamma jag bara kan!

Vi har bra rutiner för Ellen nu tycker jag. Våra dagar ser ut såhär:

  • Kl 6.30: Vaknar efter att ha sovit hela natten i eget rum. Finally!
  • Kl 7.00: Frukost (gröt, vatten, kex)
  • Kl 7.30: Borsta tänderna
  • Kl 9.00: Förmiddagsvila ca 1 timme
  • Kl 11.00: Lunch (barnmat, vatten, kex, frukt)
  • Kl 13/14: Eftermiddagsvila ca 1 timme
  • Kl 14.00: Mellis (frukt, smörgås, ägg, vatten)
  • Kl 17: Middag (barnmat 2/3 port, vatten, kex)
  • Kl 19.00: Välling
  • Kl 20.00: Läggdags (borsta tänder, byta till pyjamas m.m. påbörjas en halvtimme innan)

Kexet hon får är mest till för att hålla henne lite sysselsatt medan man gör iordning måltiden, kan lätt bli en uttråkad unge i matstolen annars hehe.

Vi leker, busar, läser böcker (hon kan bläddra själv nu), sjunger, badar, tar promenader, hälsar på kompisar eller gungar de tider jag inte angett mellan mat- och sovklockstiderna. Sedan brukar vi låta Ellen sitta på pottan en stund efter nästan varje måltid och då kommer det alltid kiss eller bajs! Det är toppen att hon redan kan göra ifrån sig på pottan.

På BVC den 23 maj vägde hon 8830 gram och var 68,5 cm lång. Våran korta lilla knubbis. Hon har fortfarande storlek 68 i kläder… I många av plaggen står det ”6 mån” på storlekslappen. Galet, hon blir ju snart 11 månader. Men hon är till synes frisk och mår bra vilket såklart är det allra viktigaste och man ska inte stirra sig blind på vad som är normalt eller inte när det gäller bebisar.

Den 1 juni hade jag varit hemma och föräldraledig i ett år. Jäklar vad fort ett år går! Tyckte även det innan jag blev mamma men nu är det extremt. Var ju nyss jul liksom. Och nu är det midsommar om en vecka. Jag kommer förresten inte att gå tillbaka till mitt jobb på konditoriet i höst eftersom jag ska börja studera till tandsköterska (!) i augusti. Otippat, inte direkt vad jag trodde att jag skulle plugga/bli men jag känner mig väldigt förväntansfull och peppad inför hösten och framtiden. Förhoppningsvis finns det massor av jobb inom yrket och äntligen kanske det blir något vettigt av mig. Det känns bra i magen, tror att det är en syssla som jag kommer trivas med. Utbildningen är bara 1,5 år och om jag klarar alla moment som ingår tar jag examen i december 2017. Ska bli väldigt kul att vara student igen! Niclas kommer att vara pappaledig från augusti till januari och förhoppningsvis har vi fått en plats till Ellen på någon förskola här i området i början på nästa år. Vi har sökt 5 stycken och borde få svar snart. Nervöst.

Det ska bli så mysigt att kunna ha lite extra tid med Ellen hemma medan jag pluggar. Självklart måste jag ha en stor dos disciplin och verkligen läsa när vi har egna studiedagar, men att bebisgosa lite när man pausar kan ju inte skada ❤️

  

Ellens namngivning

Ellens namngivning den 8 maj 2016 blev en helt fantastisk dag! Vi hade extremt tur med vädret, 24 grader varmt med molnfri himmel och strålande sol. 50 gäster i vår trädgård, 35 vuxna och 15 barn. Min kompis Emma höll i namngivningen och en annan vän som heter Anna spelade piano medan jag sjöng ”You’ll be in my heart” (Anna sjöng även en stämma med mig i refrängen). Vi släppte upp en rosa rislykta när Ellen fick sitt namn. Den seglade upp snubblande nära några träd och det var en del gäster som höll andan, haha. Jag hade bakat jättemycket olika kakor och muffins och dukat upp under ett paviljongtält på gräsmattan. Ballongerna small en efter en då de expanderade av högsommarvärmen. Ett kul minne! Ellen fick så fina presenter av alla gäster. En väldigt lyckad dag och jag är SÅ glad att vi bestämde oss för att ha namngivningen på våren trots att lillpluppan var lite äldre då (9,5 månad). Men det spelar ju egentligen ingen roll!

 
Min fina familj ❤️
 På bilden ovan hade jag inte hunnit ställa fram fikat än eller pyntat klart, men såhär blev det:
 
Presentbordet med alla fina gåvor ☀️