Är barn meningen med livet?

Lite tankar kommer lastat mitt i natten.

Jag funderar ganska mycket över stort och smått, mestadels över livet. Just nu tänker jag mycket på barn eftersom jag lever mitt i ett småbarnskaos så det faller sig väl rätt naturligt. Genom åren har jag noterat att väldigt många säger att ”barn är meningen med livet” och att ”livet börjar när man får barn.”

Jag blir faktiskt provocerad av dessa påståenden, för jag håller inte med! Det är som om folk bara säger det för att det blivit en vana, kutym när ett barn kommit till världen. Vad menar de egentligen när de säger så?

Mitt liv hade faktiskt mening innan Ellen och Stella kom. Jag var lycklig då också, precis som jag är nu. Missförstå mig inte – jag älskar mina barn över allt annat och de är bland det bästa som hänt mig. De ger mitt liv en extra dimension och jag ångrar dem definitivt inte! Men jag är fortfarande Anna även om jag blivit mamma. Jag får inte glömma bort mig själv.

En dag blir mina döttrar vuxna och flyttar hemifrån och då måste jag ha en grund i vem JAG är. Det tror jag är jätteviktigt. Är det vanligt att föräldrar kanske hamnar i någon slags identitetskris när barnen är utflugna? Om det är så vill i alla fall inte jag hamna där.

Niclas är otroligt viktig för mig. Det är trots allt honom jag ska leva med resten av livet. Min man, min bästa vän, min partner, min livskamrat, min trygghet. Tanken är ju att vi ska hålla ihop tills vi dör! En svindlande tanke, för ett liv är långt.

Egentligen började mitt liv version 2.0 när jag träffade Niclas. Men när jag tänker tillbaka så var version 1.0 av mitt liv bra det också. Livet innan man och barn.

Den versionen var nämligen ett oskrivet blad med allt spännande framför sig. Tänk vad livet har att erbjuda ändå, och vad olika vägar det finns att ta. Oändliga möjligheter till självuppfyllelse. Jag kanske inte hade träffat Niclas, kanske inte någon alls, men förhoppningsvis hittat en annan passion i livet som jag älskat.

Wow. Tänk att älska ett intresse så mycket att man bara längtar till nästa dag när man får göra det igen! Skulle inte det kunna vara meningen med livet? Att få uppleva äkta kärlek till något eller någon?

Alltså inte nödvändigtvis att bli förälder som de allra flesta verkar tycka…

2 reaktioner på ”Är barn meningen med livet?

  1. Sunda funderingar. Barn är ju bara en del av meningen med livet. Det finns ju så mycket annat som är viktigt. Och alla vill ju inte ha barn heller eller kan inte få barn. Jag tror att det är viktigt att inte hänga upp hela sin identitet på en annan människa, vare sig barn eller någon annan. Jag tror att man tjänar på att ha många meningsfulla saker i livet.

    • Absolut, du har så rätt! Mycket kloka ord. Tack för att du kommenterar 😄 Kul att få respons.

      Barn är ju verkligen ingen garanti på något sätt – vare sig det gäller att få (eller ”skaffa” som jag tycker låter så girigt) eller ett sätt att bli lycklig på om man inte mår bra i sig själv innan. Och som du säger är det faktiskt många som inte vill ha barn heller.

      Att få fylla livet med saker man tycker om att göra och omge sig med personer man älskar borde vara en mänsklig rättighet ❤️

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s