Hej 2017!

Här har jag ju inte skrivit på år och dar nu, känns det som. Hösten sprang iväg i ett rasande tempo och vips så blev det ett nytt år! Plugget (som är jätteroligt) har tagit upp mycket tid liksom körsången, träningen, familj/kompisar och livet i övrigt med allt som ska fixas med hus och hem. Men jag älskar det! Jag har sagt det till Niclas flera gånger att jag verkligen älskar mitt/vårt liv nu när han varit pappaledig och jag fått utrymme att satsa på en utbildning som jag verkligen tror blir rätt för mig. Vi har haft mycket tid tillsammans med vår lilla busfröken och det är så värdefullt eftersom hon växer så snabbt. Den här tiden kommer inte tillbaka och jag är så glad att vi tagit tillvara på livet här och nu. Att få sitta och äta middag tillsammans som en familj varje kväll är riktig livskvalitet. Kunde inte önska mig mer än det ❤️

Men nu är det ett nytt steg i livet som väntar! Imorgon närmare bestämt, 10 januari 2017. Ellen ska börja på förskola! Niclas blir med vid inskolningen och jag tror att det kommer gå hur bra som helst. Vår tuffa dotter kommer förmodligen trivas som fisken i vattnet där. Vi har hälsat på en gång och hon tog verkligen för sig kan man säga! Liten blir stor… Men i mina ögon kommer hon alltid vara min lilla bebis.

Hon har faktiskt bara storlek 80 på sina kläder ännu 😂

”Snabb uppdatering” som blev lång ändå

Vet inte om jag någonsin kommer att hinna med att ”blogga ikapp” och skriva om allt som hänt sedan typ… 2 månader tillbaka? Jag vill så gärna, främst för min egen skull, eftersom det är jättekul att kunna titta tillbaka och läsa om sitt liv. Det är ju ganska speciellt nu när man är förälder och ens lilla busfrö växer så förbaskat fort och lär sig nya saker nästan varje dag. Jag vill kunna komma ihåg den här tiden, nästan i detalj. Men det är ju omöjligt. Måste bara försöka inse och acceptera det. Dagarna går så ruskigt snabbt alltså!

Det blir en kort uppdatering här nu.

Jag har börjat plugga till tandsköterska nu. Det känns så bra och så RÄTT. Hoppas och tror verkligen att det är ett yrke som kommer passa mig. Dagtid, blandade arbetsuppgifter, socialt och utvecklande. Min klass verkar toppen och imorgon ska jag få lära känna mina klasskompisar lite mer då vi ska ha ”after school” 😊 Det blir roligt!

Ellen har tagit flera steg men hon går inte på riktigt än. Verkar som om det kommer dröja ett tag till. Däremot är hon en klätterapa utan dess like. Hon kan ta sig uppför det mesta utan problem. Gäller att ha ständig uppsikt…

Hon babblar väldigt mycket. Ord hon kan säga nu är ”mamma” (till min stora lycka) och ”titta”. Annars är det mycket peka och klappa händerna. Hon hänger med i klappramsor och Imse Vimse Spindel. Förutom att vara en klätterapa är hon även en härmapa. Hon härmar oss när vi skrattar, när vi äter och räcker ut tungan eller gör andra grimaser. Galet, hon som nyss var ett spädbarn liksom. Nu börjar hon bli en PERSON med egna uttryck som vi förstår. Så himla häftigt.

Lite om mig: igår var en rolig dag i fäders spår då jag sprang min första VasaStafett! Jag hade äran att få vara med ett grymt lag vid namn PAVA och vi tog oss i mål på den totala tiden 8.22.31. Själv sprang jag den andra sträckan mellan Smågan-Mångsbodarna och gjorde personbästa både på distans (14,3 km) och 10 km (63 min) i tuff terräng! Det var underbart kul men jag fick också kämpa mig fram i gyttjan över hala stenar och rötter i flera kilometer. En riktig utmaning! Så nöjd och glad för lagets prestation och min egen. Niclas sprang sträckan efter mig och min svåger Johan startade i Sälen. Så kul att jag fick växla med dem båda ❤️ En riktigt rolig dag och nu har jag fått mersmak på terränglöpning!

   
 

Till min dotter

Älskade Ellen. För ett år sedan kom du till oss och jag minns de första sekunderna med dig som om de vore igår. Ett sådant magiskt och stort ögonblick i ens liv är svårt att glömma. Det var överrumplande, fantastiskt, overkligt och lite läskigt på samma gång. Men den allra starkaste känslan jag kommer ihåg är den stora kärleken jag kände från första stund. Min underbara dotter ❤️ Vilket privilegie att få vara just din mamma. I hela 366 dagar (det var ju skottår i år 😉) har du nu berikat mitt liv på ett sätt jag inte trodde var möjligt. Självklart har det varit tufft och kämpigt också, men att få följa din utveckling, se alla dina framsteg och höra ditt härliga skratt övervinner alla jobbiga perioder.

Klockan 13 idag blir det kalas i trädgården då din familj och några vänner kommer hit för att fira dig. Precis som på din namngivning verkar det bli toppenväder och 27 grader varmt ute. Jag har inte kunnat sova på hela natten eftersom jag är så förväntansfull över dagen. Ditt första födelsedagskalas! Underbart! I flera dagar har jag planerat, fixat och förberett för att det ska bli så bra som möjligt. Förmodligen kommer du inte att minnas den här dagen när du blir större, men för mig är det viktigt. Du är ju det absolut viktigaste i mitt liv. 

Grattis min fina lilla tjej på födelsedagen!

Partytältet är pyntat med vimplar dagen till ära!

21 juli 2016: första stegen

Slänger in en snabb uppdatering här. Önskar att jag hade mer tid (och ork) till att blogga just nu för det händer så himla mycket i Ellens utveckling men också i mitt liv i övrigt. Får se när jag hittar en lugn stund framöver när jag kan skriva av mig ordentligt.

Nu ville jag mest berätta tre saker:

  • Idag är det exakt ett år sedan slemproppen gick (tittade tillbaka i bloggarkivet). Alltså den känslan, kommer ihåg den fortfarande – wow! Nu är det nära!
  • Om tre dagar fyller Ellen 1 år! Då blir det kalas ute i trädgården med familjen och två av hennes ”bebiskompisar” 😊
  • Ellen tog sina första steg idag! Det var på morgonen efter frukost när hon satt på pottan. Hon reste sig upp och tog tre små snubblande steg framåt. Så häftigt att se. På eftermiddagen gick hon fem steg!

Ellen fyller verkligen år mitt i högsommaren. Det är galet varmt den här veckan. Solen steker hela dagarna ☀️ Som att vara utomlands! Hoppas att det blir fint väder även på söndag när det är kalas, men det får gärna vara lite svalare för barnens (och min) skull 😁

Blodomloppet 2016

Jag måste ju berätta hur det gick på Blodomloppet, som var mitt stora mål med vårens löpträning!

Den 30 maj sprang jag Blodomloppet 10 km i Borlänge tillsammans med min vän Maria (som också blev mamma för första gången förra året). Hon hade aldrig sprungit en mil tidigare i sitt liv men var inte särskilt nervös över utmaningen. Bara allmänt lugn och cool 😉 Och det skulle visa sig gå hur bra som helst! Förutsättningarna var de bästa: vi var på gott humör, vädret var fint och vi hade härligt sällskap av varandra. Vi joggade hela vägen utan att stanna och kom i mål på tiden 1.12.52. Jag är så stolt över oss båda men särskilt över Marias prestation ❤ Riktigt kul var det!

 

 

Själv är jag otroligt glad över att vi delade den här upplevelsen tillsammans. Det är inte så ”bara” att komma tillbaka till formen efter både förlossning och amning. Man får ge det tid helt enkelt, alla är vi olika. Jag hade turen att kunna bygga upp min kondition ganska snabbt igen men jag har alltid haft en hyfsad grundkondition. Värre är det med styrkan och som jag tidigare bloggat om fick jag ju problem med foten som gjorde ont i 2 veckors tid och även ryggen tog lite stryk. Men nu försöker jag ta mig tid att åtminstone bygga upp styrmusklerna i fötterna genom att stå på en balansplatta någon stund då och då. Inte lätt att hitta tiden med en liten småtting hemma, men ibland blir det en lucka eller två.

Jag hade ju min GPS-klocka med tillhörande pulsband under loppet och efteråt kunde jag se på pulszonerna att jag verkligen hade mer att ge då jag inte ens var i närheten av min maxpuls. Det får bli en annan gång! Vore kul att köra sitt eget race och förhoppningsvis med ett officiellt resultat på milen under timmen 🙂 Hmm, håller jag på att bli en person som jagar tider?

 
👆 Min puls under Blodomloppet…

 
👆 …jämfört med min puls under ett träningspass då jag sprang milen på 59.30! (Röd zon är min maxpuls-zon då jag ligger mellan 180-190 slag per minut.)

Nu i augusti ska jag och Niclas springa VasaStafetten med några kompisar. Det ska bli jättekul! Jag kommer förmodligen att springa 14,3 km som är andra sträckan. Så nu har jag ett nytt träningsmål, perfekt!