En tid av otid

Ja, hej. Hallå. Här står markören och blinkar frenetiskt i textinmatningsrutan eftersom jag har noll struktur eller tanke på vad jag ska skriva eftersom 1. Jag har så lite tid numera för att kunna komma på vad jag ska skriva/uppdatera om, 2. Jag har typ ingen ork.

Nästan all min vakna tid går åt till att ta hand om barn och däremellan försöka hinna med egen personlig hygien och behov. Det är inte lätt! Och hur tacksam och lycklig jag än är över mina barn och familj så måste man få klaga ibland och berätta sanningen om hur det är. Men det betyder inte att jag inte älskar mitt liv ❤️

Nu vaknade Stella från sin förmiddagsvila så pang blir det att avsluta detta inlägg med en random bild på mina barn, hejdå!

Hej 2020!

Som jag ser framemot detta nya år. Att få se mina barn växa och utvecklas till sina egna små/stora individer, parallellt med att jag själv vill anta ”nygamla” utmaningar igen. Längtar efter löpningen, att springa några lopp, känna mig stark och pigg! Vill bygga ännu mer på min relation med min man. Prioritera tid för varandra, lägga andra måsten åt sidan ibland. Komma tillbaka till vardagen efter föräldraledigheten. Börja jobba på den bästa arbetsplatsen igen. Skapa tid för mig själv. Läsa några böcker! Sjunga massor. Lära mig något nytt? 2020 – det ska bli möjligheternas år ⭐️

Min bästa bild från 2019, den 22 juli när Ellen och Stella träffades första gången 💖

Punktlista med ”ups and downs”

Snart har det gått en månad sedan jag skrev här. Upplever att dagarna går både fort och långsamt när man är hemma och föräldraledig. Det har hänt en del ”större grejer” sedan mitt förra inlägg och enklast är nog att bara göra en klassisk punktlista för att kort sammanfatta allt:

  1. Jag har sagt upp mig från mitt jobb av olika anledningar, och kommer att börja på mitt gamla jobb igen den 1 juni 2020.
  2. Min mjölkproduktion har minskat pga ångest och stress över punkt 1 och Stella äter nu även ersättning (NAN PRO 1) vid nästan varje måltid.
  3. Ellen har fått vattkoppor.
  4. Jag har äntligen gått ner 10 kg sedan förlossningen, men har ungefär 8-9 kg kvar till min målvikt. (Har inte gjort något speciellt mer än att gå promenader då och då.)
  5. Stella har skrattat för första gången! På Halloween den 31 oktober. Underbart ❤️
  6. Stella vaccinerades den 24 oktober och blev rejält knasig i magen efter det, vilket jag tror beror på vaccinet hon fick mot rotavirus (magsjuka). Detta gjorde att hon bajsade i princip hela tiden dygnet runt i nästan tre veckor vilket var väldigt kämpigt för både henne och oss.
  7. Niclas har fyllt år den 11 november! Han firades dubbelt på fars dag med paket och tårta som jag och Ellen gjorde 🎂

Avslutar denna lilla rapportering med en bild på mina juveler som kan åka i samma vagn nu.

Älskade bärsjal

Vet seriöst inte vad jag hade gjort utan min fantastiska bärsjal som jag fick i present (eller fick ärva) av min bästa Vilhelmina-vän Shiromi. Stella älskar den. Varje gång hon är övertrött somnar hon direkt när hon blir buren i den. När jag är ensam med barnen kan jag läsa saga och natta Ellen medan Stella sitter lugn och nöjd i sjalen. Den har verkligen räddat min vardag (mitt liv!) känns det som. Den absolut bästa presenten jag och Stella fått sedan hon föddes.

Det är så skönt och mysigt att bära henne nära och samtidigt ha händerna fria för annat. Det händer att jag bär henne i flera timmar medan hon sover… Varmt och gosigt blir det minsann. Och det känns väldigt ergonomiskt att bära i sjal. Ryggen mår finfint. Att lära sig knyta den gick faktiskt ganska fort! Finns väl en uppsjö av olika sätt att knyta men jag/vi är nöjda med den ”klassiska” knytningen. Finns ingen anledning att be fler hjärnceller att jobba just nu 😂 Annars är det toppen att kika på YouTube-klipp.


Bilden är från i fredags 27 september när jag gick till Öppna förskolan på Stefansgården för första gången med båda flickorna ❤️

”Ja hej, min fru håller på och föda!”

Igår kom dagen vi väntat och hoppats på i ganska precis en månad sedan vi postade brevet om vår speciella önskan till SOS Alarm. Dagen då vi skulle få lyssna på en del av ljudinspelningen från det samtal vi ringde kvällen då Stella föddes oplanerat hemma i vårt sovrum ❤️

Klockan 15.00 infann vi oss på centralen här i Falun. Vi blev varmt emottagna och visade till ett stort rum (typ konferensrum) med ett långt bord där en högtalare var placerad i mitten. Det var jag, Niclas, Stella och en representant från SOS Alarm samt en från Landstinget Dalarna. Vi är oerhört tacksamma att dessa människor tog sig tid för våran skull.

Den ljudinspelningen vi skulle få lyssna på var tyvärr inte lång (1 minut och 27 sekunder). Hela samtalet, alltså större delen av själva förlossningen och när Stella föds, fanns inte med eftersom SOS Alarms inspelning bröts när vi blev ihopkopplade med förlossningen. Och förlossningen spelar inte in sina samtal… Väldigt synd tycker vi – MEN det var ändå fantastiskt att få höra början på samtalet, hur Niclas lät och hur jag kämpade på med en krystvärk i bakgrunden. Wow. Nu fick vi verkligen bekräftat vilket jäkla superteam vi är tillsammans!!!

Jag minns verkligen inte att vi hade sådan sinnesnärvaro, att vi svarade så bra på instruktioner och hur lugna och samlade vi ändå var (eller lät). Fullkomligt fantastiskt. Tårarna sprutade när vi fick lyssna och vi kände nog båda att detta var den sista lilla pusselbiten vi behövde för att minnesbilden skulle falla på plats.

Alltså! Detta – att föda hemma – är det mest fantastiska jag någonsin upplevt! Skulle vilja göra det igen men samtidigt inte 😬

Vi fick med oss en avskrift på samtalet och det är verkligen guld värt för oss. Det ska Stella få när hon blir större. Tänk när mina döttrar är vuxna och jag får berätta för dem om hur det gick till när de kom till världen ❤️ Är det inte lite knäppt att jag redan längtar efter det?

Här är tidpunkterna för när samtalet inkom, medlyssningen, när ambulansen larmades och sedan var på plats samt vad klockan var när jag och Stella slutligen åkte med ambulansen upp till förlossningen. Älskar denna lapp som är lite darrhänt skriven av min emotionella make vid avlyssningen 🥰 Det är häftigt att få se tidpunkterna för då inser man verkligen hur fort allt gick! Stella föddes ynka sex minuter efter att Niclas ringde 112, och ambulansen var på plats bara fem minuter efter att de fått larmet. Och ändå hann de inte vara med vid själva förlossningen 😂

Kan inte förstå att förlossningen ägde rum för hela två månader sedan idag. Stella föddes den 20 juli, och idag är det den 20 september. Veckorna och månaderna bara flyger iväg…

Hon är en riktig gladis emellanåt: